fredag 19 januari 2018

Johannas resa: Syskons olika uppfattning och roller


Del 3 av Johannas resa– en berättelse om hur det kan vara att vara biologiskt barn i ett familjehem.
Min storebror tyckte att det var svårt att veta hur han skulle göra och förhålla sig till vår nya syster. Som storebror kände han ett ansvar, att det förväntades någonting av honom, men som han inte visste hur han skulle göra. Idag säger han att han nog hade behövt mer vägledning och konkreta exempel av våra föräldrar. Han tog avstånd från henne och knöt ingen riktig relation till henne när vi var små, kanske just för att det var för svårt för honom att hantera. Han beskriver det idag som en känsla av misslyckande, att vilja göra något men inte förmå sig till det. Min lillebror tyckte det var jobbigt då han kände att hon fick all uppmärksamhet och att mamma och pappa pratade snällare med henne än med honom. Min lillasyster däremot beskriver det som att min lillebror fick all uppmärksamhet, så där har ju ni familjehemsföräldrar någonting att bita i
Idag tänker jag att mina bröder uppfattade saker delvis utifrån deras plats i syskonskaran. Min storebror var äldst och det innebar ett ansvar som han inte fick rätt verktyg att hantera. Min lillebror var yngst till dess att hon kom in i familjen och då försvann den platsen, med allt vad det innebar att vara yngst. Även om min lillebror idag beskriver det som en fördel att hon var yngst så att han kunde få känna sig stor, blev det också svårt för honom när han var liten att inte vara yngst längre. Min plats konkurrerades inte på samma sätt, jag var fortfarande mellanbarn. Däremot blev det en till flicka i familjen, men jag minns inte att jag upplevde någon annan konkurrens än jag tror det kan vara för biologiska systrar. Hon härmade mig med kläder och skulle ha allt som jag hade, vilket var skitjobbigt emellanåt men också upplyftande. Mina bröder hade ju aldrig satt mig i samma fokus som hon gjorde. Jag var en förebild för henne och det gjorde någonting med mig. Jag tog ett stort ansvar för henne därför att jag var sådan, relationer var viktiga för mig. Det var viktigt för mig att lägga mycket energi på henne, att få in henne i vår familj, att hon skulle känna sig som en del av oss.
Forts. följer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar