torsdag 26 april 2018

Johannas resa: Har vi satt henne i båten ska vi också ro den i land




Del 6 av Johannas resa– en berättelse om hur det kan vara att vara biologiskt barn i ett familjehem.
Idag reflekterar jag kring hur det hade varit om jag hade fått fler möjligheter att prata med någon utomstående. Hur det hade blivit om en socialsekreterare hade fångat upp mig mer.


Jag vet vid något tillfälle att socialsekreterare frågat om jag ville prata, men att jag då hade sagt till mina föräldrar att det inte behövdes. Socialsekreteraren hade tolkat det som ett gott tecken, att jag upplevde att flickan var en del i vår familj och att det kändes självklart. Jag minns det som att det var en självklarhet att hon var en del i vår familj, men jag hade nog fortfarande ett stort behov av att prata.


I och med att det inte fanns utrymme till att riktigt tycka att det var jobbigt, gav jag kanske heller inte mig själv utrymme att våga känna efter. Jag hade nog behövt prata mer, även om jag inte gav uttryck för det. Jag tror det är viktigt, att hjälpa de biologiska barnen att prata och att ge utrymme för det. Att hjälpa dem att hantera sin oro och sina känslor som de bär på. Det vill jag verkligen slå slag för, att komma ihåg att hjälpa dem hantera allt som väcks i och med att vara familjehem.


För mig har uppdraget inneburit att vara storasyster åt någon som har haft mycket att bära på, att hjälpa henne att hantera sådant som jag själv aldrig haft erfarenhet av. Att stötta de biologiska barnen i att hantera alla de tankar och känslor som väcks, tänker jag också minskar risken för att de själva ska bära på saker som kan påverka deras liv på ett negativt sätt.


Mina föräldrar fick mig alltid att känna att det inte spelar någon roll vad vi barn gör eller inte gör mot varandra, det kommer inte att vara anledningen till att min lillasyster flyttar. Det minns jag som en stor trygghet. Det gjorde också att jag vågade bråka med henne, att jag vågade vara mot henne som jag var mot mina biologiska syskon. Att jag vågade ha ett ”vanligt syskonbemötande” gentemot henne, vilket jag idag tänker nog hjälpte oss mycket i vår relation.


En stark känsla mina föräldrar också förmedlade var att vi inte skulle ge upp. Pappa säger idag att de alltid tänkte att ”har vi satt henne i båten ska vi också ro den i land”. Det tänker jag att mina föräldrar förmedlade till oss barn. Det var självklart att hon skulle vara hos oss så länge hon behövde och att hon var där på samma premisser som vi andra.


Forts. följer men nu börjar vi närma oss slutet på resan!

fredag 6 april 2018

Johannas resa: Prata om elefanten i rummet


Del 5 av Johannas resa– en berättelse om hur det kan vara att vara biologiskt barn i ett familjehem.
När vi i familjen idag pratar om hur allting har varit blir vi förvånade över att vi tyckt och tänkt så olika. Att vi faktiskt inte vetat hur den ena eller andra känt och tänkt. Det är så mycket som vi inte visste att vi burit på. Alla våra olika tankar kring vad det har inneburit för oss som individer och för oss som familj. Vi inser alla att vi skulle ha pratat mycket mer.


Mina föräldrar har varit fantastiska på att prata med min lillasyster om hennes historia, hjälpt henne att hantera de tankar och känslor som hon burit på. Men vi som familj har varit dåliga på att prata. På att ”prata om elefanten i rummet” som varit ett rent faktum. Mina föräldrar säger att de varit bra på att prata med varandra om hur de ska hantera situationer. Däremot kan vi alla känna att vi har saknat att ha suttit tillsammans hela familjen och pratat om saker. Hur blir det och är det för oss som individer och för oss som familj?


När jag idag har pratat med min lillasyster om vår barndom beskriver hon det som att det i början kändes som ett ”hon och dem”. Att hon stod lite utanför. Jag tänker att det inte är så konstigt att det kan vara så för familjehemsplacerade barn, att det är svårt att komma in i en familj man inte känner och att känna att man är en del av familjen. Men det var också vårt uppdrag som familj att hjälpa henne att komma in i den och att få henne känna sig som en del i familjen.


Idag tänker jag mycket kring det, att om vi hade neutraliserat situationen genom att prata om de spänningar som låg i luften, pratat om elefanten i rummet, så hade kanske min lillasyster också känt sig mer som en del i familjen. Jag tänker att det ju inte är någonting konstigt att det är en konstig situation, men det kan vara konstigt att inte prata om den konstiga situationen. Vi hade nog fått en annan förståelse för varandra om vi hade pratat mer.
Fortsättning följer...

torsdag 29 mars 2018

Vad vill du göra på påsklovet?


Förutom att klä ut sig till påskkärring, äta godis, måla ägg och träffa släkten under påsk så kanske någon behöver lite andra tips på aktiviteter.
För barn som bor i Haninge anordnas det olika aktiviteter under påsklovet och de flesta är gratis.
Det finns lite allt möjligt inom kultur, idrotts och friluftsaktiviteter för barn i olika åldrar.
Vill du veta mer så kan du trycka HÄR

GLAD PÅSK!



fredag 23 mars 2018

Tid för utveckling. Rum för idéer.

På uppdrag av Socialstyrelsen har FoU Södertörn och Södertörns högskola utvärderat ett bedömningsstöd för familjehemsplacerade barns umgänge med föräldrar, andra anhöriga och närstående.  I onsdags deltog några av oss på en konferens utifrån utvärderingen som har gjorts.

Själva bedömningsstödet har utvecklats av FoU Södertörn i samarbete med barn- och familjehemssekreterare från nio Södertörnskommuner, varav vi är en. Stödet utgår från erfarenhetskunskap hos personal inom familjehemsvården och erfarenheter från placerade barn. Några resultat av rapporten som jag vill lyfta fram är:
  • Tre av fyra socialsekreterare menar att bedömningsstödet underlättar arbetet med att bedöma umgänget i enlighet med barnets bästa.
  • En lika stor andel svarar att bedömningsstödet bidragit till en mer rättssäker handläggning av umgängesfrågan och varit en hjälp för att samla in information på ett systematiskt sätt.
  • En majoritet menar att bedömningsstödet också bidragit till att barnets inställning till umgänge har blivit belyst.
  • Bedömningsstödet har bidragit till att socialsekreterarna har känt sig mer säkra på sin bedömning när de har använt stödet, vilket har bidragit till att de också har kunnat vara tydligare i samtal med barn och föräldrar samt i samband med rättsliga processer.
För mer information se FoU Södertörns rapport Nr. 160.

Att vara med och bidra till verksamhetens utveckling och använda metoder för att säkra kvaliteten i det arbete vi gör är en av flera drivkrafter här hos oss. Vilket gör att jag för min del lätt kan ta till mig Haninge kommuns nya arbetsgivarvarumärke som sammanfattas i följande mening:
Tid för utveckling. Rum för idéer.

 

torsdag 1 mars 2018

Johannas resa: Umgänge och helhet


Del 4 av Johannas resa– en berättelse om hur det kan vara att vara biologiskt barn i ett familjehem.
Mina föräldrar värderade relationen till min systers föräldrar och nätverk och det minns jag som värdefullt, både för henne men också för mig. För mig var det viktigt att få ihop helheten, att förstå vem hon var och vart hon kom ifrån för att också kunna förhålla mig till henne och släppa in henne. Mina föräldrar släppte också in mig till hennes mamma, lät mig följa med på umgängen ibland som jag gärna ville. Det blev viktigt för min lillasysters och min relation också, det blev någonting att dela tillsammans, att minnas tillbaka på saker tillsammans.


Idag tänker jag att det blev en hjälp för oss att föra våra två världar samman. Som för alla barn, men kanske framförallt för familjehemsbarn är det viktigt att få hjälp att förstå sin historia och att få den att hänga ihop. Jag tänker idag att hon och jag hjälpte varandra med det, genom sådana små saker som att jag var med på några umgängen gjorde att vi förde de där två världarna samman på något sätt.


Mina föräldrar pratade alltid gott om hennes familj och släkt, såg till att hålla kontakten med dem. För mig blev det viktigt att mina föräldrar belyste hennes familj och nätverk som betydande och värdefulla. Hur svårt mina föräldrar än kan ha upplevt det så var det aldrig någonting de förmedlade till oss barn, för mig var hennes föräldrar och nätverk alltid en självklarhet.


En gång när hennes mamma var på besök hos oss stod min pappa och höll armen om hennes mamma, tittade på min lillasyster och sa: ”Titta vilken fin flicka vi har”. Jag tänker på det som någonting varmt, som en gemenskap. Att de delade på föräldraskapet och jag tänker att det också förde oss samman. Hennes föräldrar hade inte förmågan att tillgodose min lillasysters behov och det fanns såklart anledningar till att hon bodde hos oss. Men mina föräldrar minimerade aldrig hennes föräldrars styrkor och i mina ögon tog de heller aldrig ifrån hennes föräldrar och nätverk de styrkor de hade och det som de kunde och kan ge till min lillasyster.


Jag tror att mina föräldrars goda inställning till min lillasysters nätverk, även om jag kan tänka mig att det också varit svårt att förhålla sig till stundvis, gjort att jag känt att hennes släkt är min släkt. Att de har varit betydelsefulla för henne och då har de blivit betydelsefulla för mig. Vi har varit ett vi och inte ett vi och dem, så har det i alla fall känts för mig.
Fortsättning följer....




måndag 19 februari 2018

Rekryteringsmässan 2018

Vi var på plats även i år för att möta de som vill veta mer om vad det innebär att ha uppdrag som kontaktperson, kontaktfamilj och familjehem. En spännande eftermiddag då vi fick prata med många intresserade om våra viktiga insatser som gör skillnad för barn och ungdomar. Vi passade såklart även på att knyta kontakt med företag på plats, vi söker alltid nya rekryteringsvägar.

För dig som är intresserad av uppdrag som kontaktfamilj eller familjehem så har vi en infoträff nu på torsdag kl. 16.45 i kommunhuset. Vill du komma så skickar du en anmälan till: pirkko.alm@haninge.se

fredag 9 februari 2018

Grupphandledning med uppdragstagare


Igår hade vi vår första grupphandledning med några av Haninge kommuns kontaktpersoner. Det som slog oss och som vi tog med oss är att vi har så engagerade, varma och nyfikna uppdragstagare. Vi tänker att de är en stor tillgång för de barn och ungdomar som har behov av de insatserna.

Vi ser fram emot att nästa gång få träffa fler uppdragstagare som är sugna på att delta. Vår grupphandledning är öppen för er som har uppdrag som kontaktperson och kontaktfamilj för Haninge kommun. Kommande handledningstider i vår är 12 april och 31 maj.
Cajsa och Mia


För mer info och anmälan ta kontakt med er kontaktsekreterare; Birgitta Nordström eller Karoline Karlsson!